♥21/8 2006 - 28/10 2009♥

Nu har våran älskade Max lämnat denna jord. Idag den 28 oktober avlivades han efter att ha kämpat i nästan 10 månader. Efter en svår olycka där han blev påkörd av en bil efter att ha tagit sig ur lägenheten när fastighetsskötaren gick dit för att kolla på något. Max har kämpat sig igenom många stora operationer, återhämtat sig så gott som möjligt, tränat och tränat, lärt sig gå igen efter operationer och ändå vart världens goaste hund! Han blev bara 3 år, tre år fick vi tillsammans med våran Max. Tre korta men underbara år tillsammans med en hund som hade en väldigt speciell personlighet. ♥

(För er som vill veta vad som hände när han blev skadad, läs här!)


Du var en väldigt smart hund. Visste vad du ville och du lärde dig det du ville.
Om man sa ett namn på en person i familjen eller närmaste släkten så visste du vem man pratade om, man kunde säga "Hämta Sara" och så sprang du till Sara, om hon va i närheten, och på ditt sätt hämta henne. Genom att vifta lite på svansen, kanske gå fram och buffa lite med nosen på henne.

Du var ingen mys hund direkt utan om du skulle ligga nära så skulle du bestämma det själv, annars sa du ifrån. Man kände sig utvald om du kom och la dig bredvid. Sa man någonting som du inte ville göra, som att stanna, så gick du iväg som om du inte hörde. Du kunde kommandot man sa men ibland valde du själv om du ville eller inte. Så du va inte så jättelydig, men en sak som säkert inte många andra hundar kan kunde du väldigt bra. Du nickade om man frågade om du ville ha en godis, det va en av dom få sakerna som jag lärde dig.
Bollar var inte så jätteroliga tyckte du, men däremot tyckte du om stenar. Du kunde gå runt och bära på en sten i evigheter.

Du älskade att simma, inte inne i badkaret, men ute i hav och sjöar. När du väl gått i vattnet så var det svårt att få dig att gå upp igen. Ibland kunde du tycka att det va roligt om man kastade ut en pinne i vattnet, men roligast va när man kastade i en sten. Då dök du för att se vart den tog vägen.
En annan väldigt rolig sak var snö och is. När det va djup snö så studsade du runt som en liten känguru, jagade snöbollar och grävde. Du följde även med till Ed när vi skulle ut och åka skridskor. Då hade Johan och Emil med sig hockeyklubbor och puck. Och den pucken var riktigt rolig att jaga, men du hade svårt att stanna när du hann ikapp den så du gled oftast förbi en liten bit.



Det finns så mycket mer att skriva om Max, skulle kunna sitta hela natten. Men nu måste jag snart sova, Johan och Lucas sover redan. Dessutom börjar det bli svårt att se vad jag skriver för alla tårar. Kommer aldrig glömma när mamma ringde den 2 januari 2009 och berättade vad som hade hänt Max, kommer heller aldrig glömma den 27 oktober 09 när mamma ringde och berättade att dom hade bestämt att dom skulle avliva Max eller den 28 oktober när Max somnade in! ♥


Men du har det nog bättre där du är nu! Även om du var stark och kämpade på så hade du ont. Du kunde inte längre hoppa upp i soffan som du kunde förr, du kunde inte gå långa promenader som du älskade före olyckan och du kunde inte röra dig som du borde kunna. Så det var inte rätt att låta dig lida mer, även om det va svårt att ta beslutet om att låta dig somna in. Även om jag inte bodde tillsammans med dig, mamma, Emma, Frida och Sara längre så saknar jag dig lika mycket! Du har en stor plats i mitt hjärta!








♥rest in peace♥